I skuggan av min bror

Jag har fått skapliga påbackningar av min fullständigt fruktansvärt frekvente bloggare till bror. Han tycker inte att jag själv fattar tangenterna ofta nog. Och visst kan jag hålla med. Den som inte springer på mig på mina vanliga strövarstråk kan lätt ledas att tro att jag suttit med en flaska under en korkek sedan i augusti. Därför hoppas jag bidra till några glada hejrop eller ett litet “tjo-hoo” när jag nu proklamerar: I am alive! Min tillflyktsort är ingen korkek utan en skrivbordsstol och mitt vätskeintag är visserligen konstant men har snarare bäring på en hälsokälla i Loka Brunn än frankrikes vingårdar. 

Until next time